lina

Jag har funderat på det där med lyckliga slut. Helt seriöst, för ett tag sen hade jag velat skjuta alla som fått eller kommer få sina lyckliga slut. Bara att se SATC eller mamma mia var ju att bli spottad i ansiktet typ. Och alla par på stan. Nämnde jag att jag ville meja ner ett par som gick och höll handen, med cykeln? Hursomhelst. Det handlar inte bara om det de kallar kärlek. Det handlar om drömmar, mål och visioner också. Jag känner mig tom eftersom jag inte riktigt vet vad jag ska göra eller vart jag ska ta vägen. För jag vill iväg. Bort från inceststaden nr 1 : helsingborg. Detta att inte veta blir en ständigt påminnande klump i magen, vilket är mindre kul. Jag vet om att det i grund och botten kallas för avundsjuka. Jag vill också ha drömmar (klart jag har drömmar, men inte för de närmaste åren). Därför är jag avundsjuk på alla nissar som vet vad de ska göra, iaf för ett tag framöver, kanske ett år eller så. Jag hade en tanke: att tågluffa. Men den tanken läggs på is från och med nu..
Igår hände nämligen två fantastiskt bra saker, happy lina: stinalove ringde från amsterdam<3 och dessutom sa hon att hon hade kunnat tänka sig att resa med mig i vår! Den lyckokänslan jag kände i magen är svår att beskriva. Men allra mest glad är jag över att den kvinnan kommer till vårt regniga land sverige imorgon (!) och till incest-city på söndag! It made my day och många fler.
Så nu känns det betydligt mer motiverande att sätta igång och spara pengar.

Men vad är egentligen ett lyckligt slut? Såklart olika för olika personer. Men är det att få komma iväg på sin livs resa? Att få vara del i följande situation: Jag vet inte vad jag ska säga - ("och så bara kysser han mig"). Vad är det?
Allt handlar nog egentligen om tillfredställelse. Men hur är det: fungerar det med tillfredställelse för stunden? Eller ska/bör/måste man se det i ett längre perspektiv? Vem sätter reglerna: är det hjärtat eller hjärnan?
Förbryllande.

Jag var på healing igår också. Intressant är nog ett ord som beskriver det ganska bra. Det var väldigt avslappnande med musik, tända ljus och bara allmänt lugn. Catharina var jätteduktig men det var också lagom pinsamt. Jag hade lovat mig själv att inte gråta mer men hon plockade fram alla de jobbiga bitarna. Hon bearbetade och man lärde sig ganska mycket om sig själv faktiskt.

Btw, att vara sjuk suger aprumpa. Helgen blir körd en del i botten.. Antagligen beger jag mig inte till lini ikväll vilket känns väldigt surt. Dessutom blir det lagom jobbigt att jobba lördag-tisdag: jul + löning, heja. Kom och handla av mig, jag är snabb som fan. Men jag hoppas på att bli bättre till imon, fatta att jag ska kicka ass på julfesten.

For now: adjö. Nu måste jag fixa med lite julklappar, har jag nämnt att jag fullkomligt älskar julen? IN MY HEART<3

Puss♣