lina

Ja. Jag överdrev innan. Det fattar jag ju nu när jag läst igenom det igen. Men grejen är helt enkelt den att det var så jag kände då och jo lite nu med. Tror att min lilla feber spelade roll innan oxå, men men. Känner mig fortfarande dum och risken för tradiga konsekvenser finns kvar. Efter att ha pratat med özen och mannen min så känns det bättre<3 tack ebba och tack lini också :*:* ni kanske trodde att jag höll på att dö, verkar kanske lite så på de förra inläggen, men som sagt; då kändes det inte alls bra. Klumpen i magen har inte helt försvunnit, men känslan av att det jag gjorde var helt fel och att det skulle göra att mitt liv raserades har till viss del bytts ut mot känslorna man brukar kalla förbannad och irriterad. Men jag stör mig, både på mig själv: att jag pussade dig, trots att jag var på fel (?) ställe och att jag sen reagerade som jag gjorde - som en asslicking desperat flicka som inte ville bli arbetslös. Men jag stör mig på dig också, gubbe, som ringde. Andas?
Men folk har lugnat mig, grazie.
Tempen säger knappa 38graders feber. Imorgon kommer den att säga: lina du är frisk, iaf fysiskt. För jag måste gå på svenskan och matten. Matten sitter i huet, jobbigt värre, italienskan med och svenskan med. Ämnen där man måste prestera topp nu det sista för att få betyget man vill ha. Känn ingen press folket.

Godnatt people, imorgon ska det fixas cv.

puss♣